I Ullervads församlingshem syns styrkan i elnätens tillståndsprocess

På Västgötaslätten är Volvos fabriksetablering unik. Med en förväntan om flera tusen arbetsplatser kommer den att förändra regionen radikalt. Ur ett nationellt perspektiv är Volvos batterisatsning däremot del av en större trend. Den svenska gröna ny-industrialiseringen rusar fram – och med den en drastiskt ökad efterfrågan på el. I dagarna presenterades Energiföretagens nya prognos som slog fast att elbehovet år 2045 (då Sveriges klimatmål ska vara uppfyllda) uppgår till hissnande 330 Twh - i jämförelse med dagens 140 Twh - där den absolut största delen av ökningen beror på elektrifieringen av industrin. På drygt 20 år ska Sverige mer än fördubbla det elsystem som det hittills tagit oss drygt 100 år att bygga upp.

För oss i elbranschen finns det ingen tid att vila på lagrarna. De svindlande siffrorna behöver omsättas i praktiken. En praktik som kräver att allt måste göras betydligt större, snabbare och mer frekvent än vi är vana vid. Precis ALLT behöver skalas upp. Trefalt! Något som inte minst gäller tillståndsprocesserna för elnät. Ska Sverige ha en chans att nå våra klimatmål kan det inte ta 10–15 år att få tillstånd att bygga elnät. Tempot måste drivas upp och det rejält. Men hur?

Levande exempel på demokrati i praktiken

Ur ett effektivitetsperspektiv finns det mycket inspiration att hämta för den som blickar utanför Sveriges gränser. Världens totalitära stater verkar nämligen vara ena riktiga hejjare på att bygga snabbt. Bara dra ett streck med linjalen över en karta där elnätet ska byggas och sen sätta planerna i verket. Snabbt och smidigt! Sen vad de boende tycker och vilka miljövärden som förstörs längs vägen, ja det verkar vara mindre nogräknat…

Den raka motsatsen till det diktatoriska, angreppssättet syns i Ullervads församlingshem. Det må låta högtravande, men i sin enkelhet är det öppna huset inget mindre än ett levande exempel på demokrati i praktiken. Bland de femtiotalet besökarna finns nämligen flera av de intressen som berörs av elsystemets utbyggnad representerade. Där finns markägare i form av lokalpatriotiska bönder och oroliga villaägare. Civilsamhället representeras av brukshundsklubben, den lokala jägarföreningen och Naturskyddsföreningens lokalavdelning. Och allmänheten närvarar i form av bybor och andra nyfikna. Alla samlas de runt de kartor och ritningar där Ellevios tjänstemän berättar om planerna och inhämtar synpunkter. Över kaffe och smörgås utbyts tankar, meningsskiljaktigheter luftas och anekdoter berättas. Allt som en del i den lagstadgade samrådsprocess som säger att Ellevio ska ta lokalsamhällets synpunkter i beaktande när nya elnät planeras.

Olika intressen måste vägas samman

Under ett samråd blir styrkan i det demokratiska förhållningssättet till infrastrukturutbyggnad tydlig: För att landa i en dragning som accepteras av så många som möjligt måste olika intressen vägas samman. Samtidigt blottläggs också dess svaghet. Det kan bli för mycket dividerande. Vill det sig illa kan olika intressen stötas och blötas mot varandra i segdragna rättsprocesser under årtionden. Vilket vi inte har tid med. Och häri syns en av Sveriges verkligt stora utmaningar det kommande decenniet: Hur ska vi under drygt 20 år klara av att öka elsystemet ett par hundra procent och samtidigt behålla det demokratiska fotfästet i tillståndsprocessen?

Något exakt svar på den frågan finns inte idag. Dock vet vi att nya arbetssätt måste etableras och heliga kor slaktas. Politikutveckling på området kommer att krävas under lång tid framöver. Dock tror jag vi gör oss själva en rejäl otjänst om vi låter principerna från församlingshemmet i Ullervad försvinna under resans gång. När Sverige ska elektrifieras görs det bäst tillsammans!

/Cecilia Wemming, ansvarig för samhällskontakter i Mariestadsprojektet