Elnätsrapporten 2022: Vad kostar framtidens elnät?

Den snabba samhällsutvecklingen förutsätter massiva investeringar i ett nytt energisystem de kommande 25 åren. Energibranschen räknar med så mycket som en fördubbling av dagens elförbrukning till 2045. En proportionerlig, pålitlig elförsörjning är en viktig förutsättning för att klimatomställningen, nyindustrialiseringen, transportsektorns omvandling och annan viktig utveckling ska kunna äga rum över huvud taget.

För Ellevio är det viktigt att förståelsen för utmaningarna grundas på realistiska och uppdaterade underlag, och att besluten som sätter ramarna för den rusande elektrifieringen fattas med insikt och proportioner.

Vi har därför tillsammans med företaget Sweco tagit fram scenarier över vad utvecklingen fordrar i termer av kostnader. Vi behöver förstå hur stora investeringar som kommer krävas i elnäten fram till 2045 för att Sverige ska klara omställningen. Vi har även tittat på vad det är som kommer att kräva mer el och hur olika delar av landet kommer att se ut ur ett elförbrukningsperspektiv. Dessutom tittar vi på i vilken del av elnätet som investeringarna behöver göras – och framförallt när de behöver göras.

Klimatomställningen och övergången från fossildrift till el ställer enorma krav på vårt samhälle. I framtidens historieböcker kommer man beskriva vår tid som i grunden omvälvande, i paritet med den industriella revolutionen eller utbyggnaden av det generella välfärdsystemet. De närmsta åren går vi igenom en elektrifieringsvåg som Sverige inte sett like till sedan rekordåren eller elektrifieringen på 70- och 80-talen.

Och det måste gå snabbt. Sveriges riksdag har slagit fast att vi senast 2045 ska ha nettonollutsläpp. Det är en förutsättning för att vi ska klara klimatutmaningen, uppnå målen från Parisavtalet och undvika de värsta katastrofscenarierna för planeten. Men det är också en förutsättning för att Sveriges välståndsresa ska kunna fortsätta. Jobben, företagen, välfärden, land och stad - alla delar av samhället är beroende av att vi bygger långsiktigt hållbara och proportionerliga lösningar för vår energiförsörjning.

Den svenska klimat­omställningen, inte minst transport­sektorns och industrins resa mot fossil­frihet, genomsyras av elektrifiering. Det driver fram efterfrågan på el. Samtidigt växer Sverige i snabb takt med nya bostadsområden, företagsetableringar och ny infrastruktur som alla kräver robust elförsörjning. Utvecklingen går så snabbt att elnäten inte hängt med; om vi inte prioriterar satsningar på elnätsinfrastruktur riskerar efterfrågan på el att öka snabbare än förmågan att distribuera den. Ett exempel på detta ser vi i den akuta kapacitetsbristen för elöverföring i våra storstadsområden redan idag.

För minst lika viktigt som ökad elproduktion är att elen verkligen kommer fram dit den behövs. Insatserna är höga. Utan nödvändiga investeringar riskerar elnäten att bli flaskhalsar för både klimat­omställningen och näringslivsutvecklingen. Utan tillgång till rimligt prissatt el med pålitlig och proportionerlig tillgång kommer denna transformation att få stora negativa konsekvenser för viktiga delar av samhället, eller i värsta fall stanna av.

De svenska klimatmålen har ett brett politiskt stöd. Det är mycket viktigt eftersom stora investeringar av det här slaget kräver långsiktiga spelregler. Samtidigt måste politiken också ge nödvändiga förutsättningar för olika samhällsaktörer att klara av att genomföra omställningen i verkligheten.

Under decennierna efter andra världskriget ökade Sveriges elanvändning snabbt. Detta blev möjligt först tack vare utbyggnaden av vattenkraften och därefter kärnkraften. Genom denna utbyggnad kunde grunden för Sveriges starka industriella industriutveckling under rekordåren läggas. Det blev också möjligt att successivt ersätta fossila bränslen med el inom exempelvis uppvärmning av bostäder, vilket varit avgörande för att höja levnadsstandarden. Men sedan mitten av 1980-talet har vi haft en relativt konstant elanvändning. Fram till nu.

De senaste åren har prognoserna för framtida elanvändning reviderats uppåt i snabb takt. Det handlar framför allt om att omställningen inom transportsektorn och industrin börjat ta fart på allvar, och att intresset för inhemsk produktion av vätgas och elektrobränslen närmast exploderat. Utgångspunkten i vår analys är att Sveriges elanvändning kommer landa på 310 TWh år 2045. Denna siffra utgår från den prognos som tagits fram av Energiföretagen med hjälp av Energiforsk och Profu. Swecos analys speglar ett högnivåscenario där samtliga hittills aviserade satsningar på elektrifiering blir verklighet. Det gäller all den el som kommer att krävas till batterifabriker, för att producera fossilfritt stål, för att elektrifiera transportsektorn och mycket annat. 310 TWh elanvändning år 2045 är en ökning med omkring 120 procent från dagens 140 TWh. Det är också en kraftig ökning jämfört med det scenario för 2045 som togs fram för bara två år sedan. Då bedömdes att elanvändningen skulle bli omkring 200 TWh. Vi vill betona att scenarier av detta slag är förenat med ett visst mått av osäkerhet. Bedömningen bygger på att elektrifieringen faktiskt fortsätter och inte stannar av. Detta är i sin tur beroende av att de nya industrier, bostadsområden och annan infrastruktur som planeras faktiskt genomförs och kan ansluta till elnätet. Var kommer ökningen att ske? Scenariot med elanvändningen i landet 2045 visar att Sverige går igenom en kraftig förskjutning av tyngdpunkten sker i riktning norrut. Elanvändningen kommer visserligen öka i hela landet, men för elprisområde ett (Norrbottens län och delar av Västerbotten) är ökningen närmast explosionsartad. En stor del det tillkommande elbehovet går att härleda till kända planerade projekt som Hybrit, H2 Green Steel och Liquid Wind, men också elektrifieringen av hamnar som följer av nya lagkrav. Sammanlagt är det ungefär 20 GW ny elanvändning som behöver anslutas till elnätet under perioden fram till 2045. Merparten av detta kommer att anslutas till transmissionsnätet, den del av elnätet som ägs och förvaltas av Svenska Kraftnät. Från den tillkommande elintensiva industrin kan vi vänta oss en elanvändning som är relativt jämnt fördelad över dygnet. När det gäller hushållens förbrukning, och inte minst laddningen av elbilar, kan det däremot bli höga toppar vid vissa tider på dygnet. Detta kan delvis lösas genom mer flexibilitet och ”smart” laddning, men även om vi lyckas med detta kan vi vänta oss topplaster runt 40 GW under vintern.

Swecos analys, med bibehållen kärnkraft till 2045, innebär att en stor del av den tillkommande elproduktion kommer att behöva ske inom vindkraft, både land- och havsbaserad. Detta ställer enorma krav på elnäten, både i form av anslutningar till havs och förstärkningar på land. De kommande tio åren är det framför allt landbaserad vind som växer, medan vi förutspår en ökning av havsbaserad vind från 2030 och framåt.

Men ökad elproduktion räcker inte. Vår bedömning är att vi kommer behöva jobba på flera fronter för att klara av det kraftigt ökade behovet:

1. Flexibilitet inom produktionen. Vi behöver kunna anpassa produktionen efter när behoven är som störst, till exempel med vattenkraft, kraftvärme eller kärnkraft.
2. Energilagring. Vi måste kunna spara energi för att använda senare. Det gäller inte minst från vindkraften men även för den växande solkraften. Detta kan exempelvis göras genom batterier, vätgas eller vattenpumplager.
3. Flexibilitet inom användningen. Vi måste hitta vägar att minska användningen när elnätet är hårt belastat, och i stället använda mer el när det finns ett överskott.

Vad betyder då denna snabba ökning av både elproduktionen och elanvändningen för Sverige? Först och främst kan vi konstatera att Sverige tidigare i historien genomfört omfattande utbyggnader av elnätet på kort tid. Mellan 1970 och 1990 dubblades elanvändningen, men är det verkligen samma sak? Våra krav på vad elnätet ska kunna leverera är betydligt högre idag än då.

Utfall:

Vår bedömning är att det totala investeringsbehovet för Sveriges elnät fram till 2045 landar på 668 miljarder kronor. Det är ungefär 170 miljarder mer än tidigare prognoser, som handlat om behov av elnätsinvesteringar i storleksordningen 500 miljarder. I summa 668 miljarder ingår både förnyelse av befintligt nät och investeringar i helt nya anslutningar.

När måste investeringarna göras?

Även om scenariet sträcker sig till 2045, måste de största och viktigaste satsningarna göras redan under det kommande decenniet. Den största delen av investeringspuckeln ligger under den första halvan av tidsperioden 2021-2035. Att vi klarar att genomföra dessa investeringar i tid är avgörande för att elektrifieringen ska kunna genomföras och olika samhällsmål, exempelvis utsläppsreduktioner, ska kunna förverkligas.

Det största investeringsbehovet när det gäller förnyelse av befintligt elnät ligger inom lokalnäten, medan de stora investeringarna i nya anslutningar ligger på stamnätet (också känt som transmissionsnätet).

Det är viktigt att tydliggöra att dagens system är ordnat så att även de investeringar som sker i transmissionsnätet förr eller senare kommer att bekostas av kundkollektivet. Svenska Kraftnät, som äger transmissionsnätet, finansieras till största del genom avgifter som regionnätsföretag, stora elproducenter och balansansvariga betalar in.

Klimatomställningen kommer kräva en rad modiga och extraordinära beslut, av politiker, individer och företag. Men om vi hanterar omställningen rätt ges möjlighet till en ny industrialiseringsvåg i Sverige, där nya tillväxtregioner och arbetstillfällen kan skapas.

Klimatmålen liksom den elektrifiering av Sverige som nu genomförs har ett brett politiskt stöd. Men när politiker sätter ambitiösa mål måste man ta ansvar för att de åtgärder som krävs för att nå målen kan genomföras i praktiken.

De stora satsningar som krävs för att möjliggöra en elanvändning på 310 TWh motsvarande cirka 670 miljarder kräver reformer för att adressera hur omställningen ska kunna genomföras i tid, hur förutsättningarna för att proaktiv bygga ut elnäten samt vem som ska betala för omställningen.

Hur ska omställningen kunna genomföras i tid?

Elnäten är i en investeringspuckel där en stor del av dagens elnät ska bytas ut och samtidigt säkerställa ett elnät som kan ansluta och möta den kapacitet som omställningen och marknaden behöver 2045 och framåt. Det innebär att elnäten behöver rätt förutsättningar för att tillräckligt snabbt byggas snabbt. Idag är ledtiderna för stamnäts- och viss regionnätsutbyggnad upptill femton år från ansökan till färdig byggd ledning. En ordning / takt som innebär att Sverige både riskerar att missa omställnings- såsom tillväxtmål.

Utmaningarna kan härledas till systemfel som bygger på en tid när elsystemet skulle förvaltas och optimeras snarare än förnyas och byggas ut. Bristerna kan härledas både till lagstiftning, myndighetsutövning och frågan om resurser för att hantera en växande andel tillståndsärenden.

Hur gå från att utveckla elnäten från beställning till prognos?

Effektivt utnyttjande av elnätet över en elanläggnings livslängd är en rimlig målsättning. Vad som anses vara effektivt måste emellertid beakta marginaler i elnätet som stödjer samhällsutveckling och som vidmakthåller driftsäkerheten i systemet. Regelverket behöver därför förtydligas kring förväntningar och möjligheter för nätägarna att i praktiken beakta prognoser och planer i sin nätutveckling. Utgångspunkten för kapacitetsbedömningen av nya elnätsanläggningar bör inte begränsas av marginalen vi elnätets första år utan över dess hela tekniska livslängd. En förutsättning är ett regelverk som inte ändras vart fjärde år utan har en tydlig vägledning och stabilitet.

Vem ska betala för omställningen och elsystemets kostnader?

Utbyggnad av nödvändig elproduktion och nät kommer kosta, men kostnaden kommer inte fördelas lika på individ-, geografisk eller verksamhetsnivå. Samtidigt visar utvecklingen av elpriset de senaste månaderna att kostnaderna för att inte genomföra nödvändiga investeringar också kan bli höga. Både för samhället och för den enskilde.

Staten har sedan 80-talet tagit hem enorma summor från elnäten via moms och skatt. Bara energiskatten och moms på skatt står för ca 33 miljarder av statliga intäkterna per år utan att egentligen något går tillbaka till elsystemet. Lägg till att en stor del av investeringarna och den största relativa ökningen i nätutbyggnad står statliga stamnätet, Svenska kraftnät för som idag finansieras via elnätskunderna.

I ett läge där stora delar av elnätet behöver rustas upp och byggas ut för att klara omställningen, en omställning som drivs på från politiken, krävs att politiken tar ett helhetsansvar också för finansieringen.

De investeringar som nu behöver göras i elnäten är en förutsättning för att Sverige ska fortsätta utvecklas som en framstående industrination. Det är således också något som kommer att betala sig på sikt, och vars frukt kommer kunna njutas av hela samhället.

1. Ledtiderna för elnätsutbyggnad måste dramatiskt minska. Här finns ingen ensam mirakellösning utan kräver ett samlat grepp av åtgärder. Genomför Energiföretagens förslag på åtgärder enligt färdplanen för korta och effektivare tillståndsprocesser.
2. Elnätet måste utgå i större utsträckning från att utvecklas utifrån prognos än tidigare. Svenska kraftnät kan inte fortsätta utgå från principen att inte bygga på spekulation utan måste anta en mer proaktiv syn på utvecklingen av elsystemet vilket gäller alla elnät oavsett spänningsnivå. Skapa en intäktsreglering med långsiktiga och stabila incitament för att säkerställa satsningar i elnätet som möter näringslivets och samhällets behov.
3. Hela kostnaden för energiomställningen kan inte läggas på kundkollektivet. När Sverige tidigare genomfört stora tekniksprång (som exempelvis vid bredbandsutbyggnaden) har staten tagit ett tydligt ledarskap, pekat ut färdriktningen och sett till att det funnits ekonomiska förutsättningar för de aktörer som ska genomföra omställningen.
4. En utredning behöver göras för att se hur energisystemets förändring ska finansieras och vilken roll olika aktörer förväntas ha i denna process. En sådan utredning bör få ett brett mandat att se till helheten i elsystemet, inklusive att titta på skatter och moms.
5. En statlig funktion bör skapas för att driva elektrifierings­arbetet, som även bör få en roll i att lösa lokala konflikter.